söndag, oktober 22, 2006

Våldtäktsöverfall i Västerås eller ej?


Det senaste fallet av våldtäktsförsök i Västerås visade sig vara ett falskt alarm. En kvinna har uppenbarligen, enligt de senaste uppgifterna, lämnat felaktiga uppgifter.
Istället rörde det sig om ett gräl mellan henne och hennes f.d. man.

Det är självfallet inte bra om man från en enskilds sida försöker skyla över ett gräl eller konflikt inom en familj genom att hänvisa till de pågående verkliga överfallen i Västerås.
Det sänker trovärdigheten och kan självfallet leda till att allmänheten börjar fundera över om vissa av de tidigare rapporterade överfallen också varit fingerade. Förhoppningsvis ej eftersom det skulle leda till svåra trovärdighetsproblem och i slutänden drabba de kvinnor som de facto är utsatta för våld eller riskerar att bli det.

Generellt hör denna typ av överfall där man kan tala om en 'serievåldtäktsman' - om uttrycket i analogi med begreppet seriemördare kan användas - till ovanligheterna. Åtminstone i Sverige.
De flesta våldtäkterna sker antingen inom hemmets fyra väggar eller av en av kvinnan närstående eller bekant man. Detta visar de flesta rapporter från BRÅ och andra organisationer samt enskilda forskare som undersökt detta problem.

Det har tidigare funnits en tendens till överdrifter i rapporteringen av överfall på både kvinnor och äldre människor. Generellt tillhör de inte riskgrupperna.
Den största andelen våld sker mellan män och då kanske fr.a. unga män i samband med krogbråk, uppgörelser, överfall på stan där män provocerar män eller enskilda män anser sig provocerade.
Inget oprovocerat våld är acceptabelt men rapporteringen måste ändå vara saklig.
Det finns alltid personer som tjänar på en överdriven rapportering i medierna av ett problem som kanske inte har så stor omfattning som det görs gällande från rapporter i tidningar, radio och tv.
De som kan tjäna på att man överdriver omfattningen av vissa problem är självfallet politiker som vill driva en viss politisk-ideologisk linje, forskare som kan äska ytterligare pengar till sin forskning, olika organisationer som härigenom kan erbjudas större anslag till sin forskning och sitt arbete etc.

I Västerås och även i andra uppmärksammade fall i vårt land de senaste året/åren tycks man dock ha sett en viss ökning av överfall i det offentliga och då inte minst våldtäktsöverfall.
Om detta rent statistiskt är korrekt är svårt att veta eftersom statistik alltid kan användas på ett sätt som kan stödja två diametralt motsatta uppgifter.
Däremot kan konstateras att allt oprovocerat våld inklusive våldtäkter eller försök därtill är oacceptabelt ovasett om det endast rör sig om ett unikt fall.

-Skulle våldtäkter och försök till detta vara kopplat till ett mer utbrett förakt för kvinnor från mäns sida är det självfallet än mer graverande.
-Om det finns en tendens hos vissa män att se på kvinnor som varelser man kan utnyttja när man anser sig ha lust därtill, måste man självfallet arbeta på en attitydförändring hos dessa.
-Om det inte fungerar med terapeutiska metoder anser jag man bör tillgripa strängare metoder.
Detta kan inkludera kemisk kastrering av män som upprepade gånger gör sig skyldiga till våldtäkter eller försök därtill, det kan också innebära längre fängelsestraff eller andra påföljder som har en preventiv eller repressiv effekt på den enskilde.

Dock menar jag i motsats till vissa feminister att synen på kvinnan som 'ett annat' över vilken man som man skall ha rätt att bestämma och kunna utnyttja som man själv behagar, är inte representativ för män rent generellt.
Det är rent kontraproduktivt att göra gällande att alla män är potentiella våldtäktsmän.
Detta resonemang löper parallellt med de förhållningssätt som gör gällande att alla kvinnor skulle vara sluga, listiga och konspirerande mot manssamhället.













(Picture taken from:http://www.oc.se/filarkiv/v%C3%A4ster%C3%A5s.jpg)

(Photo Västerås skyscraper copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/13/V%C3%A4ster%C3%A5s_skyskrapa.jpg/800px-V%C3%A4ster%C3%A5s_skyskrapa.jpg)

lördag, oktober 21, 2006

Iraq lost for democracy?

At this point even the American president, George W. Bush, admits that the situation in Iraq is far worse than he earlier has declared.

The comparisons with Vietnam is used by a large number of Americans and even Bush agrees on that there are some similarities with some of the attacks from viet cong and the attacks by opposition groups in Iraq.
Even if the military attacks and resistance movements in these countrys did not or do not seem to gain any military victories, they gain moral support. The also win the propaganda war among some groups in their society and abroad.

The losses of American soldiers increases and this makes the public opinion in the USA more and more negative towards the war.
We can however see that even purely military the opposition groups gain ground in Iraq.

Bush have also declared that he is dissatisfied with the present government in Iraq and some commentaries state that there are people within the American government who wants to see the former prime minister in power again, the same one who was ruling under Hussein.

A split into three countries - one with the Kurdish people, another with the Sunni groups and a third with the Shiites - is maybe the solution to the current situation in Iraq?
How this will be accomplished is written in the stars.

The most likely scenario however is a full scale civil war and this would lead to a even greater conflict as it most likely will include other countries in the region and also countries with great interest in Iraq because of the oil or for other geopolitical reasons.







(Copyright picture Iraqian flag taken from: https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/graphics/flags/large/iz-lgflag.gif)

Ett rum till varje barn? Annars trångbodda?

I Sverige är vi verkligen bortskämda.

Nu kommer Boverket med en rapport som visar att vi är trångbodda!
Varje barn skall enligt normen ha ett rum var för att en familj inte skall räknas som trångbodd!
Det innebär att en familj med tio barn alltså skall ha elva rum? Tio för barnen och ett för föräldrarna?
I ett internationellt perspektiv har vi i Sverige en otroligt hög boendestandard, både vad gäller bostädernas kvalitet och det antal kvadratmeter utrymme vi har till vårt förfogande.

Jag besökte nyligen Paris och såg hur många bostadsområden där var i ett skick som vi i vårt land skulle kalla rivningsobjekt.
Där bodde människor trots allt eftersom de inte hade något alternativ.
Något liknande har jag aldrig sett i Sverige.
Frankrike är ju dessutom en av Euoropas ekonomiskt starkaste länder, trots att de under mer än 30 år har haft stora underskott i finanserna.
Det skall dock inte fungera som ett föredöme för oss men att säga att en familj är trångbodd för att man inte kan erbjuda sina barn varsitt rum är fullständigt befängt, enligt mitt förmenande!

Personligen fick jag eget rum då jag var tio-elva år gammal som först.
Jag skriver "som först" eftersom det stora flertalet av mina kamrater i den s.k. 'arbetarförort' jag växte upp i, redan som mycket små, hade sina egna rum - någon enstaka gång delat med ett syskon.
I fallet med mig och min mor förhöll det sig så att vi bodde i en tvårummare där min mor - p.g.a. av dålig ekonomi till följd av att ha blivit medicinskt felbehandlad (medicinskt experiment) med stora kostnader förknippade med detta - bl.a. var tvungen hyra ut det minsta rummet.
Jag kom dock inte att drabbas av något svårartat trauma p.g.a. denna omständighet.

Jag upplever att vi genom åren har inrättat ett antal institutioner och myndigheter vars enda uppgift tycks vara att härbärgera vissa yrkeskategorier som annars ingenstans hade att ta vägen.
Detta i kombination med den svenska statens vilja att styra vad människor skall göra, tänka och säga, ökar de administrativa kostnaderna för oss skattebettalare.
Kanske är det dags att lägga ned Boverket?











(Photo old housing taken from http://www.utgangspunkten.se/upload/bohuslansmuseum/utgangspunkten/gfx/
PaGangBILDER/aktivitetBarnkolonier/Grang%C3%A4rde%20barnkoloni/Grang%C3%A4rde-1909-367.jpg)
(Photo Drottningholms slott taken from: http://www.sverigesvackrastepark.se/2007/bilder/04_Drottningholm.jpg)
(Photo Boverket taken from: http://www.blt.se/multimedia/dynamic/00140/2_20071018_A_006_E1_140439l.jpg)
(Photo Boverket taken from: http://www.boverket.se/Global/Webbokhandel/Bilder/2007/Boverket_i_korthet_2006_stor.jpg)

fredag, oktober 20, 2006

EU vs Russia in Lahtis

Russia with president Vladimir Putin came to Lahtis for the summit between Russia and the European countries.

Europe wants to secure the distribution of gas and oil from Russia but in trying to solve this issue, they also like to see a change in the Russian policy against for exampel dissidents and neighbour countries.
How resolutely these claims were put forward was of course related to how dependent the different countries within the Union are concerning the distribution of oil and gas.

France and Germany are countries extremely dependent on the supply of these natural resources and they did not dare to push Putin to hard.
Not surprising but also again a sign of how fragile questions on human rights are.
One can fight for this issue as long as it doesn't intrude on the economical structures in a society.
Shame on you France and Germany!

At the same time could be added: Who are we in 'the West' to talk about democracy and freedom?
We do not always live as we teach.

Historically Sweden deported Baltic citizens after World War II, forcing them to leave Sweden and return home to countries whos policy was dictated by the then even more totalitarian Sovjet Union.
In our days refugees have been deported to countries where they risk beeing or have been submitted to torture and even killed.

The borders of Europe tend to get more and more monitored and harder to pass, meaning that many refugees have to go back to countries where they have no future at all.
Of course one should make a distinction between different kinds of refugees, that is to say, making a distinction between people coming to Europe because the social, political and economical circumstances forces them and others who try to get in to Europe for other reasons.
Unfortunately most European leaders try to shut the borders down and only let them in from who they can be able to gain something economically.










(Photo Vladimir Putin taken from: http://www.allmanbildad.se/wp-content/vladimir_putin.jpg)

(Map copied from: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Lahti.sijainti.suomi.2008.svg?uselang=sv)

onsdag, oktober 18, 2006

Tobias Billströms tv-licens och Anders Borgs 'barnflickor'

Inte heller Tobias Billström (bilden) har betalt tv-licens.
Även han skall 'göra rätt för sig' genom att betala in densamma.

Anders Borg, finansministern, har uppdagats anställt barnflickor/barnvakt som han betalat svart och där inte heller alla papper vad avser arbetstillstånd etc. varit i sin ordning.

Återigen är det graverande då en företrädare för ett parti som sagt sig vilja komma åt problemen med fusk och härmed höja samhällsmoralen, inte själva tycks anse att vissa typer av 'fusk' eller som i detta fall 'svartarbete', är relevanta i samband med bedömningen av liknande frågor.
Detta måste vara den slutsats man kan dra om man ser att dessa personer å ena sidan säger sig vilja stävja fusk med sjukförsäkringar, svartarbete och andra former av ansvarsbrister hos medborgarna men samtidigt tar sig rätten att gå utanför gällande lagar och regler i sitt eget privaliv?

Man skulle kunna anföra att omfattningen rent samhällsekonomiskt av fusk med tv-avgifter och anlitandet av svart städhjälp eller barnpassning inte alls står i paritet med omfattningen av fusk med sjukförsäkrings- eller andra transfereringssystem. Detta resonemang är dock inte relevant på det rent moraliska området.
Bättre är då att säga att man har förståelse för att vissa människor fuskar eller försöker undkomma skatter, avgifter etc. för att få privatekonomin att gå ihop. Då har man åtminstone klargjort att man inte ser så allvarligt på detta problem i varje enskilt fall.

I det här fallet tror jag inte att Anders Borg och hans hustru var tvungna att anlita svart barnhjälp för att få ekonomin att gå ihop. Om så är fallet är han eller hans hustru eller båda två, dåliga privatekonomer.

Fredrik Reinfeldt har självfallet här ett ansvar för att han och de andra partiledarna inte kontrollerat alla 'lik i garderoberna'.
De vet ju att de kommer utsättas för minutiös granskning från mediernas sida.
Här har Reinfeldt varit oaktsam.
Man kan i och för sig hålla med om att det är orimligt att tro att man kan finna människor som inte har något att dölja på något plan.

På tal om plan (i dubbel bemärkelse), hade den nye SAS-chefen, på förfrågan, sagt att han inte har något att dölja. Han har alltså levt moraliskt oförvitligt under hela sitt liv eller är det så att han avser berätta allt han företagit sig, 'ont' som 'gott' under sin levnadsbana?!
Fan tro't sa Relling!







(Foto Tobias Billström kopierat från: http://www.sweden.se/upload/Sweden_se/english/articles/SI/2009/Arbetskraftsinvandring/tobias_billstr%C3%B6m.jpg)
(Foto Anders Borg kopierat från: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/10655570/438/normal/20dfa0ea59765/MINNS+INTE)

måndag, oktober 16, 2006

Cecilila Stegö-Chiló 10 dagar!

Ministrarna ramlar just nu som övermogna äpplen från träd!

Nu är det vår kulturminister som lämnar taburetten efter tio dagar.
Turerna kring hennes bristande vilja att betala tv-avgiften samt andra omständigheter som uppdagats, kom att bli alltför graverande, vilket omöjliggjorde hennes arbete i regeringen.

Vad man kan säga om detta har redan sagts men man kan konstatera att även om man anser tv-avgiften vara en skatt/avgift som man av skilda skäl inte anser sig vilja betala, bör man agera på ett annat sätt.
Detta inte minst då man som i Cecilia Stegö-Chilós (bilden) fall har en ekonomi som gott och väl rymmer en avgift av detta slag.
Dessutom har hon som politiker och opinionsbildare alla möjligheter i världen att offentligt verka för en förändring av policyn kring betalande av tv-avgifter.

Ett annat problem är självfallet att moderaterna tillsammans med främst kristdemokraterna i relativt hårda ordalag kritiserat människor som utnyttjar olika socialförsäkringssystem, fuskar på annat sätt med sjukskrivningar eller liknande.
Det går självfallet inte då att säga att det är oacceptabelt med en typ av fusk men inte med andra. Inte minst som detta fusk är långt mindre acceptabelt än det fusk vissa personer med dålig ekonomi gör sig skyldiga till. Att fuska för att man är fattig är förståeligt anser jag men att fuska som förhållandevis välbeställd kan inte motiveras av någa hållbara skäl, som jag ser det.

Ideologiska skäl kan man som medborgare heller inte anföra för att slippa en avgift eller utgift.
Jag kan exempelvis inte säga till SL/Connex att eftersom jag inte anser att servicen ni erbjuder ligger på en acceptabel nivå, vägrar jag betala då jag använder mig av lokaltrafiken.
Lika lite kan jag använda mig av den typen av argumentation i andra sammanhang där jag är tvungen, inom ramen för de många gånger påtvingade plikter jag som samhällsmedborgare lever under, betala för service jag inte utnyttjar alternativt finner vara av undermålig karaktär.

I detta fall är Stegö-Chiló självfallet inte ensam om att göra som hon gör och detta är inte ett fenomen sin endast förekommer bland samhällets s.k. 'toppar' utan alla samhällskategorier gör sig skyldiga till liknande förseelser: Arbetare, tjänstemän, näringslivsföreträdare ägnar sig också åt liknande fusk.

Dock är det bättre att man försöker påverka beslutsfattare till en förändring istället för att gå 'bakom ryggen' på myndigheterna.
Det kan mot detta argument anföras att systemet som sådant är så fast förankrat och cementerat att en förändring inte är möjlig inom överskådlig tid och att jag som enskild inte har tid eller lust att invänta en annan politik på detta område.
Deta är ett argument som kan ha sin riktighet i sak, nämligen att systemet som sådant inte lär förändras inom överskådlig tid.

Återigen har jag större förståelse för ett agerande av detta slag om det rör sig om en person med mycket dålig ekonomi, som för att klara alla utgifter försöker undkomma en eller fler avgifter.
I detta fall talar vi om en person med en förmodat god ekonomi, en ekonomi som kanske kan bli än bättre om Stegö-Chiló kvitterar ut det arvode hon eventuellt har rätt till efter tio dagar som minster?
Därefter kanske hon har råd att betala tv-avgifterna?

Dock skall man inte låta moraliserandet ta överhanden. Vad jag förstår har hon åtagit sig att betala igen sina uteblivna tv-avgifter och dessutom lämnat sitt uppdrag och då har hon mer än väl kompenserat för sitt 'övertramp'.
Vi kan utgå från att en 'vanlig' medborgare som ej befinner sig i offentlighetens ljus, med en normalinkomst, svårligen skulle kunna betala av en skuld som denna inom kort tid.
Dessutom skulle personen ifråga inte tvingas sluta sin tjänst. Här finns det en stor skillnad mellan människor och människor.

Som jag skrivit tidigare i samband med politiska övertramp: Finns det något parti i Sverige eller ens Europa som gjort sig skyldig till så många övertramp, olagligheter, moraliskt tvivelaktiga handlingar som socialdemokraterna?
Där har dock partiets väljarkår haft ett stort mått av tålamod och förlåtande attityd som många gånger inte alls varit befogad.







(Foto Cecilia Stegö-Chiló kopierat från: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/article144507.ece/ALTERNATES/img514x344/)

Regeringens nya budget

Den nya borgerliga regeringen lägger idag fram sin första budget. Man skall bl.a. sänka inkomstskatten.
Detta s.k. 'jobbavdrag' minskar inkomsterna till staten med inalles 40 miljarder kronor.
År 2008 skall inkomstskatten sänkas ytterligare.

Enligt många bedömare kommer denna skattesänkning dem till del som dels är i arbete dels har de största inkomsterna.
De s.k. 'medelinkomsttagarna' får knappast del av de 1.000:- som regeringen initialt talat om, utan det rör sig mer om mellan 400:- och 800:-.
Hur mycket det slutligen blir är beroende av faktorer som har att göra med exempelvis vilka avdragsmöjligheter den enskilde har.
Tanken är att om man gynnar dem med de största inkomsterna, stimuleras ekonomin mer än om detta skatteavdrag främst skulle komma de med lägst inkomster till del.
Denna politik är inte ny och har vissa nationalekonomers gillande.

Här kan man direkt säga att det självfallet för de enskilda inkomsttagarna är viktigare och vore mer positivt om de lägst betalda fick den största skattesänkningen.
Dessutom borde man se över om man inte kan tillse att människor som tjänar under en viss inkomstnivå helt och hållet slipper all form av skatt.
Förmodligen skulle detta sticka i ögonen på vissa människor eftersom även de individer som i ett sådant system inte betalar skatt, ändock utnyttjar de trygghetssystem som skatterna bidragit till att bygga upp.
Jag anser dock att en sådan reform borde genomföras.

Rätten till avdrag för fackföreningsavgift tas bort.
Här kan jag, som varandes kritiskt till fackföreningsrörelsen, anse att ett sådant avdrag inte är försvarbart. För det första kan fackföreningsrörelsens arbete starkt ifrågasättas.
Det kan diskuteras vid annat tillfälle men jag upplever dessa varandes organisationer vilka överlevt sig själva och vilka löntagarna sällan har någon riktigt nytta av, åtminstone inte på individnivå.
Om man som enskild anser att 'facket' är en oumbärlig organisation, vars tjänster man inte kan undvara, bör man vara beredd att betala den avgift som krävs alternativt ställa krav på fackföreningsrörelsen att de sänker sina avgifter.
Fackföreningsrörelsens företrädare har löner som vida överstiger dess medlemmars varför uppmaningen till medlemmarna bör vara: Kräv av era företrädare att de i solidaritet sänker sina löner samt att man skär ned på de administrativa kostnaderna och därmed den administrativa personalen!
Tror människor i gemen att dessa företrädare inom fackföreningsröelsen skulle kunna visa sådan solidaritet? Jag tror absolut inte det! Allt tal om solidaritet är i praktiken endast retorik, avsedd att manipulera medlemmarna.

A-kasseersättningen sänks från årsskiftet och man erhåller 80% av inkomsten de 200 första dagarna, därefter 70%. Ersättningen betalas ut max 300 dagar för eller 450 för de som har barn under 18 år.
Tanken här är att man skall se till att människor inte fastnar socialförsäkringssystemen/ transfereringssystemen.
Tanken är i grunden god men ställer vissa krav på alla inblandade parter.
För det första måste regeringen se till att den 'arbetslinje' man vill hävda verkligen realiseras.
Trots högkonjunktur har inte arbetstillfällena ökat i en takt som står i paritet med den ekonomiska utvecklingen i vårt land.
Detta har socialdemokraterna i alla tider försökt att dölja med olika typer av marknadspolitiska program, som sopat problemen under mattan.
Dock har på denna punkt både socialdemokratiska och borgerliga regeringar i alla tider visat sig fara fram med samma osanningar, nämligen att så fort konjunkturen vänder uppåt, infinner sig arbetstillfällena.
Det finns dock ingen enkel och naturnödvändig korrelation mellan dessa båda storheter, som vi vet.
Detta kan vi se nu under den relativt långa ekonomiska högkonjuntktur vi befunnit oss i och det har vi även sett prov på tidigare under andra högkonjunkturer.

En fundamental förutsättning för trovärdigheten hos våra moraliskt stukade politiker på både den borgerliga och nuvarande oppositionens sida är att man klart och tydligt talar om att andelen arbetstillfällen i ett land hänger samman med en rad olika faktorer som inte endast är relaterade till hög- eller lågkonjunkturer. Förhoppningsvis kan den borgerliga alliansens partier vara mer ärliga på den punkten men det får framtiden utvisa.
Nu gäller det för de borgerliga partierna att visa att man vill och kan skapa förutsättningar för nya arbeten, inte minst om man som moderaterna gör lanserar sig som det 'nya arbetarpartiet' med betoning inte på den sociologiska termen 'arbetare' som kollektiv utan arbete per se.

Vad gäller nedskärningar i a-kasseersättningen är det viktigt att påpeka att för vissa är detta något mycket allvarligt.
Jag tänker inte minst här på alla 'kulturarbetare' (ett uttryck jag inte uppskattar men som dock används relativt flitigt) som inte tillhör de allra mest kända eller framgångsrika (med kvantitativa mått mätt), där den enskilde ibland har arbete under en period men länge kan gå arbetslös.
Detta inte beroende på att de är dåliga utövare av sitt yrke, utan för att konstnärliga uttryck bedöms på andra grunder som inte lika lätt låter sig mätas.
Att ägna sig åt att marknadsföra sig är viktigt men jag tror inte på speciella utbildningar för kulturarbetare där de skall behöva ägna sig åt någon form av 'starta-eget'-utbildning.
Det ställer helt andra krav på en sångare, musiker, målare, dansare, skådespelare eller annan kulturutövare att förkovra sig och helt och hållet 'leva' sin konst, vilket inte alltid medger tid för andra krävande aktiviteter.
Detta känner endast de som är utövare av konst till, inte våra politiker.

Andra som drabbas av nedskärningar i ersättningsnivåerna är människor vilka av skilda skäl har svårt att komma tillbaka på arbetsmarknaden.
Även människor med långa sjukperioder, ensamstående och många andra kan komma att få problem.
Dessa människor måste få annan typ av hjälp av både ekonomisk och annan karaktär.
Sänkt tak i sjukersättningen är ett annat förslag men när det skall ske är inte riktigt fastställt. Drabbar, som alla generella åtgärder, vissa människor som av skilda skäl inte kan rehabiliteras snabbt och enkelt. Några exempel anförde jag ovan.
För andra kanske detta i kombination med andra av regeringen föreslagna åtgärder kan tjäna som en morot att komma vidare?

Höjd A-kasseavgift med högst 300 kr./månad. Samma sak som ovan. Drabbar vissa människor hårt och till del kanske orättvist. Även i detta fall borde avgiften vara relaterad till inkomst.

Fastighetsskatten begränsas genom att man låter frysa taxeringsvärdena vid 2006 års nivå.
Detta menar kritiker främst gynnar de som har stora inkomster och stora, kostsamma villor/egna hem. Regeringen menar att det kan ha effekt även för andra boendeformer.
Självfallet kan det gynna även dem med ej allt för stora inkomster och förmögenheter.
Att bo i villa eller eget hus, är inte liktydigt med att man är miljonär.
Hur det procentuellt eller proportionellt gynnar olika grupper kanske i nuläget är svårt att sia om.
Även här borde ett system som detta var differentierat där de som har minst inkomster eller förmögenheter (alternativt ingen förmögenhet alls), skall tjäna mest på en sänkning av fastighetskatten.

Vad gäller skattetrycket som i alla tider varit ett hett diskussionsämne inte minst mellan moderater och socialdemokrater förs dessa i medier ofta mellan dem som ser enbart fördelar eller förhållandevis få nackdelar med ett stort skattetryck och dem som vill sänka skatterna så långt det överhuvud är möjligt.

Att våra skatter är viktiga då de ligger till grund för den ekonomisk-sociala utvecklingen i landet är oomtvistligt.
Däremot är det självfallet så att ett högt skattetryck per se inte inte kan sägas vara odiskutabelt positivt.
Man måste se över hur skatterna är utformade och kanske också inse att en sänkning av inkomstskatterna inte behöver betyda sämre service inom olika områden.
Att efter skatt ges möjlighet behålla en större nettoandel av sin inkomst kan inte sägas vara negativt för den enskilda individen.
Det finns heller ingen korrelation mellan det skattetryck vi nu har och den service vi får.
Inom många områden ser vi att samhällsservicen inte fungerar tillfredsställande och med en socialdemokratisk eller vänsterpartistisk ryggmärgsreaktion leder det till ytterligare skattehöjningar.

Uppenbart är att vi trots ett av världens högsta skattetryck, på många områden inte alls kan ge medborgarna den service de har behov av eller ens den service andra länder med lägre skattetryck ger sina medborgare.

Låt oss istället se om det inte är andra faktorer som bidrar till detta mer än för låga skatter.
Kraven från medborgarna stiger ideligen och man vill ha utbyggd service och hjälp på en rad olika områden och här måste man kanske inse att på vissa områden kan man inte fortsätta utbyggandet av hjälp, service och stöd. Några områden måste man kanske ge upp?
Kraven är i princip oändliga men det kanske inte är nödvändigt eller ens önskvärt att erbjuda medborgarna allt de vill ha?

Arbetsgivaravgifter sänks men det gynnar främst små och medelstora företag. Det är kanske också huvudavsikten med sänkta arbetsgivaravgifter?
De stora mulitinationella företagens personalpolitik styrs av helt andra faktorer som alla känner till och dessa är relaterade till företeelser av internationell karaktär först och främst.

Vi kommer att få se en stark framryckning av länderna i öst, inte minst Ryssland, Indien och Kina men många andra mindre ekonomiskt utvecklade eller fattiga länder kommer framgent att konkurrera med Sveriges och andra västländers industri- och tjänstföretag varvid de förstnämnda kommer dra nytta av sin låglöneprofil.
Låglöneländerna kommer dock inte hur länge som helst kunna dra nytta av denna låglönepolitik då medborgarna till slut upptäcker att likvärdiga arbetsuppgifter betalas långt bättre i andra länder/stater.
En migration till andra länder kan då bli följden (vilket vi ser redan idag) och detta leder till en utarmning av kompetensen - 'brain drain' - vilket leder till att man även här blir tvungen att locka tillbaka yrkeskompetensen med högre löner och förmåner.

Nyligen visades ett program i tv om uppgifter inom tjänstesektorn vilka 'utlokaliseras' till andra länder, exempelvis call centers av skilda slag.
I Indien, om vilket detta reportage bl.a. handlade, har man en snabbt växande marknad av olika 'supportcenter' som hjälper människor över hela världen. Detta trots att moderföretagen har sina huvudkontor i andra länder i Europa eller USA/Kanada.
Kunderna finns överallt utom kanske just i Indien. De indiska anställda är välutbildade men än så länge kan företagen köpa deras tjänster mycket billigare än i Europa eller USA.
Lönekraven kommer dock öka även här.

Vissa myndigheter läggs ned och statliga företag skall säljas.
Sistnämnda skall till statskassan dra in 50 miljarder kronor. De stora 'kassakorna' kommer man dock behålla, utgår jag från.

I detta fall gör man som socialdemokraterna som också kunde tänka sig utförsäljning av vissa statliga verk men försökte utmåla detta som vore det ideologiska skäl vilka låg bakom ett sådant beslut.
Man ville förvissa sig om vissa företags stabilitet och trovärdighet och att via ägandet kunna trygga viss basfunktioner i samhället som exempelvis elförsörjningen.

Vad gäller Systembolaget för att nämna ett helt annat exempel hävdas folkhälsoaspekten trots att vi alla vet att det är de stora skatteinkomsterna som gör Systembolaget intressant för staten.
Folkhälsan och alkoholproblematiken har socialdemokratiska regeringar inte visat något större intresse av.

Mycket mer framgår men huruvida den nya regeringen blir mer framgångsrik än den gamla i att öka sysselsättningen och upprätthålla den goda ekonomiska utvecklingen får framtiden utvisa.

Att det måste till en politisk-ideologisk maktförskjutning i vårt land är dock något vi måste inse vikten av för demokratins skull fr.a.

Att ett parti genom 'solidaritetsröstning' i över sju decennier kunnat inneha den politiska makten i vårt land är inte sunt.
Med 'solidaritetsröstning' menar jag de som ej röstar efter moget övervägande mellan olika politisk-ideologiska alternativ utan av traditionsbundna ogenomreflekterade skäl lägger sin röst på ett politiskt parti. Det vanligaste här är att man röstar som tidigare generationer i en familj eller släkt röstat.
Vikten av en politisk-ideolgisk förskjutning vad gäller maktinnehav har inte med att göra om det är socialdemokrater eller borgerliga partier som dikterar den politiska agendan, utan det handlar endast om vitaliseringen och fortlevnaden av demokratin.
'Solidaritetsröstningen' kanske på sikt försvinner men än så länge finns inom fr.a. socialdemokratin - men även moderaterna - en alltför stor andel röstberättigade som röstar så som tidigare generationer röstat och det tenderar som sagt att urholka demokratin.

Här inställer sig slutligen frågan om huruvida alla människor skall vara röstberättigade eller endast de som i en utopisk tankegång kan betraktas som samhällets 'elit'.
Detta är inte med nödvändighet liktydigt med vare sig politiker eller andra beslutsfattare, utan de människor som ägnar sig åt att på djupet reflektera över och penetrera samhällsfrågor och dessa kan man finna i alla samhällsgrupper.
Tyvärr finns inte, som jag kan se det, möjligheter att mönstra ut de som skall anses vara röstberättigade kontra de som, genom intellektuell slapphet, borde vara exkluderade.
Vi kanske i vårt samhälle skall ge upp idén om alla människors lika rättigheter?
Vilka människors rättigheter till medbestämmande och inflytande skall man då låta begränsa?
Vi har inte idag lika rättigheter för alla medborgare och vi är absolut inte 'lika inför lagen'.
Förändringarna blir kanske inte så stora?













(Photo Anders Borg taken from: http://2.bp.blogspot.com/_1r2bLT8cSKo/SroD5RgExwI/AAAAAAAABh4/WYZTHiENNok/s400/andersborg469_157981b.png)
(Photo 2 Anders Borg at the table copied from: http://1.bp.blogspot.com/-0X1ZT9vU32o/Tnhjh0JPzBI/AAAAAAAAGUY/RQmcdBkqbLM/s1600/Sk%25C3%25A4rmavbild%2B2011-09-20%2Bkl.%2B11.56.35.png)
(Photo 3 Anders Borg copied from: http://4.bp.blogspot.com/-0N1Jewspdi4/TneP_LXCdGI/AAAAAAAAGT0/LxypBqG_4A8/s1600/Sk%25C3%25A4rmavbild%2B2011-09-19%2Bkl.%2B20.54.20.png)

söndag, oktober 15, 2006

Ban Ki-Moon new Secretary General at the UN

The South Korean foreign minister Ban Ki-Moon becomes new Secretary General for the UN after Kofi Annan.

He is somewhat described as a kind, charming person with 'iron-fists'.
The latter is needed in a organisation with credibility problems.
Annan may have been a good diplomate and I'm not able at this point to appraise the results of his leadership but the problems are legio.
The UN is regarded as an organisation having great problems in coming to quick and resolute decisions concerning problems in the world where the UN could play a significant rôle.

One example is of course Sudan and the Darfur province.
Instead of determination the UN has engaged itself in a cynical discussion concerning whether the tragic events in Darfur is to be regarded as genocide or not!
This is of course unacceptable when people are being slaughtered every day.

Annan said - after the genocide in Rwanda - that this must never happen again!
Now it is happening again and the UN does not act in a decisive way - they don't seem to act at all.
Their are a lot of problems concerning the legitimacy of the UN and I could come up with a lot more examples of inefficency from the UN side but they are well known.
Ban Ki-Moon and his co-workers have a difficult task to attend to. Will he be more successful than Annan?
Will the most influential and powerful countries augment their economical contribution to the organization or not.
This is a key issue for a succesful work within the UN.










(Photo Ban Ki-Moon taken from: http://frontpagemag.com/wp-content/uploads/2010/03/Moon.jpg)

Sanctions against North Korea

The UN Security Council has decided to impose different kinds of embargos against North Korea.

- Prohibition against import and export of big guns/weapons, like warships, military aircrafts and missiles;
- a ban against North Korean scientists working with the nuclear programme to travel abroad and likewise
- a ban to deal with material that could be used for production of weapons of massdestruction.

The USA wanted a resolution with more and stronger sanctions, for example a total ban against import and export of all kinds of weapons but they had to back on some proposals, mainly because China and Russia opposed some of them.

The reaction from North Korea was of course a negative one and through their representatives at the UN they declared that they had to have nuclear weapons enabeling them to defend themselves against the USA.

These sanctions does not include any military action against North Korea.

For other countries who is in the process of producing nuclear weapons - for example Iran(?) - this resolution make them realise that they do not have to fear any military interventions as this is reagarded being to dangerous an action.

Will these sanctions lead North Korea into negotiations concerning their nuclear programme? This depends on Kim Jong-Il and his decisions - if it really is Kim who is in charge?
Sometimes we hear statements from Kim saying one thing and then his representatives in the UN or other international organisations use somewhat different arguments.
Am I right in this assumption or have I missunderstood this?
Maybe he is just a front figure without real power.
UN Humanitarian Coordinator Jan Egeland says humanitarian assistance should be exempt from any sanctions package against North Korea.
These sanctions do not include anything that would threaten the humanitarian help to the extremely poor people in North Korea.
This is of course a somewhat postive ingredient in the decision made by the UN.
Food sanctions and the like never tends to change the decisions and beliefs of different governments.

On the contrary, as we could see in Iraq before the fall of Saddam Hussein, the leader or government uses this as an argument to strengthen their own power.
It didn't work in Iraq and it would not change anything in North Korea more than making the already poor citizens of the country even more vulnerable.







(Picture map North Korea taken from: http://www.theodora.com/maps/new9/north_korea_map.gif)

(Photo Jan Egeland copied from: http://rapport.nupi.no/var/ezwebin_site/storage/images/rapport/2007/september_jan_egeland_tiltrer/54947-5-nor-NO/september_jan_egeland_tiltrer.jpg)

lördag, oktober 14, 2006

Maria Borelius - åtta dagar

Maria Borelius (fotot) blev inte långvarig som nyutnämnd handelsminister.

Situationen blev ohållbar då hon dels ertappades med att inte betalt tv-licens dels ej till Finansinspektionen anmält försäljning av aktier i ett bolag hon drev dels att man från familjen Borelius sida låtit ett företag på Jersey stå som ägare till ett hus i Skanör-Falsterbo - detta för att undvika beskattning.

Vad gäller allmänhetens reaktioner på alla dessa 'avslöjanden', har dock förmärkts ett stort mått av moraliserande.
Resonemangen förs ofta med utgångspunkt i att 'alla andra' vanliga medborgare betalar sin tv-licens och varför skall då inte dessa människor med höga inkomster och förmögenheter göra detsamma?
Det är sjävfallet inte sant att människor "överlag" betalar sin tv-licens, även om en majoritet så gör.
Underlåtenheten att betala denna avgift finner vi bland alla typer av människor, varför Borelius, om inte tillhörande en majoritet, åtminstone tillhör en stor minoritet med samma beteende.
Samma sak gäller för de andra förseelserna. Hon är inte ensam om att bete sig på detta sätt.

Detta vare sig förklarar eller skall fungera som ett försvar för hennes beteende.

Är man missnöjd med att tvingas betala licensavgift kan man - inte minst som opinionsbildare som hon är och har varit - arbeta för att få till stånd en förändring.

Problemet med hennes svart avlönade barnflickor samt övriga fadäser, ligger kanske inte främst i handlingarna i sig, utan i det sätt på vilket hon hanterade frågorna kring dessa problem.
Initialt ville hon göra gällande att hon inte hade råd med 'vit' arbetskraft trots miljoninkomster och därefter var det hennes svåra livssituation med krävande arbete, valet och hennes deltagande som opinionsbildare i detta samt hennes roll som mor, vilka utgjorde försvårande omständigheter.

Ett annat problem då denna typ av 'affärer' uppdagas är att man inte från början står för det man gjort och klart och tydligt antingen deklarerar eventuella ideologiska bevekelsegrunder för sitt agerande alternativt bekänner att man slarvat, brustit i omdöme eller helt enkelt struntat i att göra rätt för sig.
Därefter kan man se till att, i det fall detta fungerar, 'göra rätt' för sig (för att använda ett uttryck jag egentligen ogillar).

Exemplen är legio vad gäller socialdemokratin genom årtiondena:

Oheliga allianser med näringslivet allt från 30-talet och framåt, problemen med trovärdigheten under andra världskriget med transittrafiken av tyskar genom Sverige, upprättandet av ett rasbiologiskt institut (1922, det första i världen) med ecklesiastikminister Arthur Engberg som dess tillskyndare och med en socialdemokratisk motion till grund för beslutet (ett beslut som stöddes av alla partier utom kommunisterna), Per Albin Hanssons moraliskt tvivelaktiga privatliv, Sveriges kärnvapenprogram med flygplanet 'Lansen' som bärare av kärnvapenstridsspetsar, behandlingen av människor internerade på mentalsjukhusen inkluderande tvångssteriliseringar m.m. Boforsskandalen fram till Tsunamikatastrofen.
Listan kan göras längre och visar vikten av att socialdemokratin bör stå åt sidan vad gäller maktinnehavet i vårt land.

Detta gör dock att de nya makthavarna - för att bli trovärdiga - måste tillse att denna typ av 'affärer' undviks och om de uppstår, de hanteras bestämt och resolut med, som i detta fall, avskedande av personer som gör sig skyldiga till denna typ av komprometterande beteende.

Nu gäller det kulturministern Cecilia Stegö som har gjort sig skyldig till minst lika graverande handlingar. Även andra inom den nya ministären bör få någon form av reprimand eller påföljd. Fortsättning kanske följer?

Avslutningsvis kan man fråga sig om inte vissa män inom politiken, vilka gjort sig skyldiga till liknande övertramp, klarar sig bättre från represalier än kvinnorna? Om så är fallet, har det med den s.k. 'könsordningen' att göra?

(Foto Maria Borelius taget från: http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/archive/00255/_inga_kommentarer__255807w.jpg)

onsdag, oktober 11, 2006

Utbildning igen!



Idag, onsdag 11/10, återgavs i Morgonekot en rapport från Vetenskapsrådet om att svensk forskning tappar mark jämfört med andra länder mätt i antalet publicerade och citerade forskningsrapporter.
Detta skulle fr.a. gälla inom det medicinska och naturvetenskapliga området.
Det är inte förvånande och har fr.a. med den bristande kvalitet som vidlåder många universitetsutbildningar i vårt land.
Den förra socialdemokratiska regeringen hänvisade till OECD-rapporter som visade att vi i Sverige har det största antalet utexaminerade universitetsstuderande med magister- eller doktorsexamina.
Till detta kom att Sverige var det land eller ett av de länder som satsade mest på den högre utbildningen per capita.
Detta kan förvisso vara sant men det intressanta är inte kvantitet utan kvalitet.

I min förra blogg om utbildning (10/10) skrev jag just om att många studeranden från andra länder upplever att utbildningsnivån ligger på en alldeles för låg nivå i vårt land, inte minst gällande humanioraområdena inom universiten.

Kraven är för lågt satta på universitetsuppsatsers och -avhandlingars omfång och innehåll.
Det pensum man skall tillgodogöra sig är inte alls så omfångsrikt som motsvarande krav på samma nivå i många andra europeiska länder.

Detta gäller inte generellt och på alla nivåer men i alltför hög utsträckning uppenbarligen, det är åtminstone den uppfattning jag fått av de kontakter jag har med utländska akademiker.
Här kanske vi får söka orsakerna till att svenska forskare i mindre utsträckning citeras i utländska vetenskapliga sammanhang.

Höj kraven och se inte endast till de kvantitativa, mätbara resultaten inom utbildningsväsendet (antalet magistrar, doktorer etc.)!
Om så inte sker kommer Sverige - inom ett stort antal områden - inte kunna hävda sig internationellt inom olika forskningsdiscipliner, ett mål de flesta politiker från vänster till höger tycks anse vara viktigt att uppnå.
Detta gäller inte endast inom det naturvetenskapliga fältet utan fr.a. humaniora, enligt mitt förmenande.
Detta skriver jag efter att ha - som ovan och tidigare nämnts i det jag skrivit - avhört samtal och samtalat med utländska akademiker som anser att vissa utbildningar inom humaniora - och på vissa högre nivåer - håller en oerhört låg kvalitativ nivå i jämförelse med vissa andra europeiska länder, exempelvis Frankrike.
Man skall då komma ihåg att Tyskland i sin tur, inom många utbildningsgrenar, anses ha en högre utbildningssnivå än Frankrike!
Var hamnar Sverige?
Jag tror trots allt att Sverige inom naturvetenskapliga och tekniska samt ekonomiska discipliner, håller någorlunda jämna steg med andra nationer men trots allt lägre än de här nämnda länderna samt inte minst USA.

En annan detalj men viktig sådan i sammanhanget är att ordningen i skolan, t.o.m. på universitetsnivå, är låg och studiedisciplinen bristande etc.

Nedan statistik och en text tagen från tentakel.vr.se:

"Vetenskapsrådets databas från ISI Web of Sciencelänk till annan webbplats från Thomson Reuter, finns publicerad forskning sedan 1982. Thomson har ambitionen att täcka alla viktiga tidskrifter inom alla fält. Drygt 16 000 tidskrifter finns med, tilldelade ett eller flera av 256 ämnesområden. Totalt finns över 30 000 000 publikationer, mest artiklar och men även review-artiklar, letters och annat. I dessa finns över 560 000 000 citeringar. Förra året tillkom omkring 1 500 000 nya publikationer, varav drygt 21 000 med minst en svensk forskare som författare. Även om Thomsons databas är världsledande, täcker den olika ämnesområden väldigt olika. 95 procent av allt som publiceras inom kemi syns i databasen, men bara 5 procent av det som publiceras inom humaniora. Dessutom innehåller databasen huvudsakligen engelskspråkiga tidskrifter, medan mycket forskning – särskilt inom humaniora – skrivs på originalspråk."



(Image the logo OECD copied from: http://sustainableperspectives.sebgroup.com/Global/435/oecd435x266.jpg)
(Image of 'The School of Athens' by Raphael copied from: http://www.annatroberg.com/wp-content/uploads/2011/07/athens.jpg)

tisdag, oktober 10, 2006

Politkovskaja

The famous russian journalist Anna Politkovskaja has been killed - murdered by.....?
Most commentaries state that this hardly can be a crime ordered by Vladimir Putin but that one rather should look towards Chechnya and contracting parties in that country.
We can however establish that Putin's politics has not diminished the prerequisites for an event like this to occur.
He has commented on the murder by saying that this action "harm the Nation more than Politkovskajas articles". Through this statement he admits that he saw her as a threat against the nation and thereby against him and his claim for power and dominance.

Russia is a country in crises politically and the only reason why it might not become shut off from the rest of the world again is it's growing economy and interdependence with other big economies. This is of course no guarantee. The future will, as always, be more confusing and surprising than we can imagine today.








(Photo Anna Politkovskaja taken from: http://dkrus.dk/AnnaP/Anna_Politkovskaja_216178d.jpg)

(Photo Vladimir Putin copied from: http://scrapetv.com/News/News%20Pages/Everyone%20Else/images-8/vladimir-putin-sullen.jpg)

North Korea and Nuclear Weapons

North Korea has launched it's first nuclear test, if this is possible to verify.
According to officials in North Korea this is a step towards stabilisation!

We can find this way of reasoning somewhat remarkable but we have to remember that this was one of the arguments most often used during the cold war. Both USA and former Sovjet Union used to say the same in those days.

This is not a defence in favour of the North Korean leader's or should we say the leader Kim-Jong il and his reign. He is a dictator who, with no sign of remorse, leave his people starving to death while he himself live in outmost luxuary, using the money to construct nuclear arms, among other things!
Those people in North Korea, just whispering something critical against him, are being arrested, tortured and killed and not only they but their families, sometimes for generations to come.

Kim is a 'mad' man who is able to uphold his regime thanks to the destructive, violent military forces and other 'law enforcing' groups, equally mad men and women taught to obey orders, enjoying their dirty work.
When writing 'mad', I don't mean to say that they differ from us, they are fully human but they have chose to live a life that could be regarded as a sign of madness in the sense that they torture, rape, kill and let others die, more or less randomly because they find it amusing and thrilling, compensating for being very impotent individuals.

In all this: Where are the protests from left wing parties and organisations in Sweden and elsewhere? This is officially a Communist country and obviously it's more acceptable with a left-wing dictatorship than a right-wing?!

Sanctions towards North Korea? It will probably only lead to even more poverty among the people, depending of course in what way these sanctions are designed.

On the other hand, countries in possession of nuclear weapons have to work harder with disarmament of their own nuclear arsenal, otherwise they are not trustworthy as discussion partners internationally, if they want to influence leaders like Kim or other non-democratic rules.
In the case with Kim, it would probably not change anything as he's not a man with whom you discuss, he is a man that has to be overthrowned or killed, before a change is possible.
Even then there is no hope for change until a democratic leadership is made possible and when will this happen?






(Photo Kim Jong-il taken from: http://plaidlemur.files.wordpress.com/2008/10/kim-jong-il.jpg)
(Kim among missiles, caricature, copied from: http://missiledefense.files.wordpress.com/2011/07/wuerker-madman-zmag0508.gif)
(Photo Korean military copied from: http://static.guim.co.uk/sys-images/Guardian/Pix/pictures/2009/5/25/1243245621873/North-Korea-military-001.jpg)

Utbildning i Sverige

I samband med det senaste valet diskuterades i vanlig ordning utbildningsfrågor.

Ser man till grundskolan och diskussionen kring betyg eller ej, frågar man sig varför detta utgör ett problem? Diskussionen förs ibland som vore det ett fruktansvärt ingrepp i och nästintill övergrepp mot de enskilda elevernas liv.
Då jag - född 1960 - inledde min skolgång (1967), erhöll man som elev betyg fr.o.m. tredje klass.
Därefter erhöll man - om jag minns rätt - betyg i varje årskurs t.o.m. nionde klass.
Senare kom det att bli tredje, sjätte, sista terminen i åttonde och nionde klass.
På gymnasiet var självfallet betyg ett naturligt inslag i bedömningen av en studerandes kunskaper.
Idag talar många studeranden om den "stress" de känner p.g.a. betygssättningen!
Vad är det som stressar de studerande kan man fråga sig?

Problemet är i detta fall inte att det ställs för höga krav på elever i Sverige, utan precis tvärtom.
Just p.g.a. att skolan under allt för lång tid i mycket utgjort en 'lekplats' med alltför lågt ställda krav kan en del elever - då de når gymnasienivå alternativt universitetsnivå och kraven skärps - uppleva att detta utgör ett stressmoment. Tidigare under utbildningstiden ställs nästintill inga krav alls, inte minst sett i ett internationellt perspektiv (se nedan).
Detta är lät konstaterbart då man talar med studerande i olika årsklasser på grundskolan samt gymnasiet och frågar dem om hur många prov de har under en termin eller hur stort pensum de har att läsa.

Jämför man dessutom med elever i andra europeiska länder och deras erfarenheter av skolgång - exempelvis Frankrike som jag indirekt har erfarenhet av - framgår klart och tydligt de stora skillnader som finns i skolgång mellan dessa båda länder (och än mer mellan Sverige och Tyskland).
Utländska studerande som jag talat med på både grund-, gymnasie-, och inte minst universitetsnivå, frapperas över hur lågt satta krav man stipulerat samt den brist på ordning och studiero som är utmärkande för studier t.o.m. vid vissa universitetsutbildningar.

Att redan i de första klasserna ställa höga krav på elever/studerande är aldrig av ondo om dessa krav är nåbara och det går nog inte att argumentera för att det finns krav som är så högt satta att de är omöjliga att uppnå.

Däremot kan det för enskilda individer vara svårt att nå stipulerade mål i vissa eller fler ämnen.
Orsakerna till detta kan självfallet vara av mycket varierande art.
I vissa fall beror det på ett ointresse för ämnet i sig, i andra fall förhållanden i den enskildes liv som gör det svårt att under en viss period i livet tillgodogöra sig utbildningsinnehållet.
Dålig pedagogisk kompetens samt oförmåga att hos lärare se till de individuella olikheterna studeranden emellan kan också vara en faktor.
Bristande kunskap hos läraren i att applicera olika inlärningsmetoder på olika individer kan vara ytterligare en bidragande orsak.
Problemen kan till del även stå att finna i den övergripande läroplanen som i sig är så undermåligt utformad att den utgör ett hinder för ett lärande med gott resultat.
Många fler faktorer än dessa kan självfallet påverka en studerandes studieresultat men de ovan angivna anser jag höra till de mer väsentliga.

Dock ligger - under relativt normala omständigheter - det största ansvaret för tillgodogörandet av kunskaper hos den enskilde eleven/studeranden själv och dennes föräldrar (så länge eleven är omyndig).
Många människor i Sverige vill gärna skylla tillkortakommanden på yttre omständigheter för att slippa axla det egna ansvaret för sina liv.
Vi har i Sverige under allt för lång tid, på många områden, vant oss vid att staten och andra myndigheter skall ansvara för att det dagliga livet fungerar ända ned på individnivå och detta system skapar självfallet inte självständiga, initiativrika medborgare.

Vid jämförelser mellan länder i Europa, vad gäller kraven på uppsatser och avhandlingar, upplever många europeiska studenter att nivåerna i Sverige ligger långt under europeisk standard.
Man skall då betänka att många av de bästa universiteten i Europa inte anses ha lika hög utbildningsstandard som de bästa i USA. De bästa universiteten i Sverige går ofta inte att jämföra med de bästa i Frankrike som i sin tur, vad avser vissa utbildningar, inte når den nivå som finns vid vissa tyska universitet. De sistnämnda når samtidigt inte alltid upp till nivån vid de bästa universiteten i USA.

Uppsala universitet
Höj alltså, redan från början, kraven i skolan.
Vänj studeranden vid ett konkurrensförhållande, med utvecklande av en tävlingsinstinkt som fr.a. skall vara inriktad mot kunnande via vetgirighet.
Detta 'tävlande' skall däremot inte vara inriktat på att nå s.k. 'höga positioner' i samhället alternativt andra materiella mål. Dylika mål bordet vara mindre viktigt, sett ur ett samhälleligt, demokratiskt perspektiv. Det är kunskap och allmänbildning per se jag vill se öka.
Om sedan en rikt allmänbildad person når positioner av framträdande art i samhället, är det självfallet inte negativt.

Sorbonne
Låt de studerande som har speciella talanger och färdigheter inom vissa områden få utveckla dessa i sin egen takt utan att, i enlighet med i läroplanen stipulerade mål, tvingas invänta övriga studerande i en klass eller kurs.
De egalitära idéerna är bra om de inte drivs in absurdum.
Det är inte befrämjande för en enskild - inom ett visst område - begåvad elev att tvingas invänta sina studiekamrater.
De är inte befrämjande för de mindre begåvade heller.

Se till att de elever som behöver extra stöd inom ett visst ämne eller kanske fler, får den specialundervisning de behöver för att nå stipulerade mål och möjliggör för de elever som så önskar att gå fram fortare än sina kamrater.

Att tvinga studeranden som saknar intresse eller begåvning för teoretisk inlärning, genomgå långa utbildningar är inte heller utvecklande.
Låt dessa arbeta med arbetsuppgifter av mer praktisk art som de har ett intresse för och där de har möjligheter att utvecklas både som individer och yrkesmänniskor.

Harvard University
Som ett personligt upplevt exempel kan jag nämna en klasskamrat på gymnasiet vilken var otroligt begåvad i matematik, ett ämne som jag absolut inte fann intressant. Då övriga studerande arbetade med första boken hade han avslutat alla böcker vi skulle använda oss av under året.
Han fick dock p.g.a. läroplanens utformning inte gå vidare på högre nivå utan skulle ägna sin tid åt att hjälpa elever som inte var lika begåvade eller intresserade av matematik som han själv. Jag talade personligen med vår lärare för att få honom att tillse att denne elev gavs möjlighet läsa vidare på högre nivå och slippa sitta som 'stödlärare' åt oss andra.
Detta var dock ej genomförbart.

Skall vi som ett mål med utbildningarna i vårt land utveckla kompetenta yrkesutövare och - fr.a. - en intellektuell ambitiös elit (vi har en kategori som kan benämnas elit men de intellektuella är få i Sverige) och - det allra viktigaste - självständigt tänkande, reflekterande och ifrågasättande medborgare, måste kraven höjas på alla utbildningsnivåer.
Syftet med en höjning av kraven och kvalitén inom utbildningarna måste vara att hos människor skapa ett intresse för kunskap per se och göra meborgarna mer insiktsfulla och kunniga inom olika områden i syfte att stärka demokratin - om detta nu ses som något väsentligt.

Medborgare med ett stort kunnande och bred allmänbildning kan man från makthavares sida inte manipulera lika lätt som medborgare utan dessa egenskaper.




(Foto Jan Björklund kopierat från: http://www.politikerbloggen.se/wp-content/uploads/2008/02/jan_bjorklund_betyg.png)

(Bild student vid bord med betygslapp hängande framför honom kopierad från: http://www.radikalen.com/wp-content/uploads/2010/05/betyg.jpg)
(Bild 'stress' à la Simpson kopierad från: http://www.lyckobloggen.se/wp-content/uploads/2010/04/stress.jpg)
(Foto doktorshatt kopierat från: http://www.gu.se/digitalAssets/1277/1277096_Doktorsavhandlingar.jpg)
(Foto Uppsala universitet kopierat från: http://web.fib.se/bildarkiv/Byggnader/uppsala_universitetshus_420.jpg)
(Foto Sorbonne kopierat från: http://www.actualitte.com/images/news/23542.jpg)
(Photo Harvard University taken from: http://heirborne.yolasite.com/resources/harvard_university_building.jpg)

söndag, oktober 08, 2006

Fria entréer till museerna

(Denna bild visar ett museum i Tyskland som lockade med gratis entré
om man var beredd att där inträda naken)


Den nya regering som nu skall tillträda, har under valkampanjen 'hotat' med att återinföra entréavgifter till museerna i Stockholm.
Detta anser jag i många stycken vara fullständigt kontraproduktivt om nu en av många mer eller mindre uttalade ambitioner med den nya politik de borgerliga ämnar föra, är att tillse att tillgänligheten till olika kulturella uttrycksformer ökar samt att bildningsnivån höjs.

Man kan argumentera att ett museibesök inte kostar mer än ett biobesök och långt mycket mindre än en konsertbiljett eller biljett till teater eller opera.
Detta argument anser jag dock inte helt och hållet tar hänsyn till vissa grundläggande skillnader mellan de olika kulturella aktiviteter vi här talar om.
Efter ett biobesök har man fått valuta för pengarna i så måtto att man kunnat ta del av ett helt konstverk, filmen in toto. Likadant förhåller det sig med en teater-, operaföreställning eller konsert.
Med ett museum förhåller det sig annorlunda, till viss del.
Det krävs ett antal besök för att se hela utställningsmängden vid många museer, en truism värd att nämna.

Som exempel kan nämnas att jag begagnade mig av tre dagar och inalles femton timmar för att grundligt se, läsa om och med audioguide ta del av Nationalmuseums samlingar - det som är exponerat.

Med en entréavgift om åttio kronor skulle detta ha kostat mig 240:-.
Skall jag lika grundligt försöka ta del av andra museiinstitutioners samlingar, blir det en relativt stor kostnad.

Nationalmuseum, Stockholm

Förvisso kan man här anlägga ett motargument, nämligen att jag genom att se hela Nationalmuseums - eller annat museums - samlingar, de facto tar del inte av ett utan av hundratals konstverk och konstnärliga uttryck och att därför summan inte kan anses vara överdrivet stor.
Detta kan jag hålla med om till viss del, precis som man kan säga att även om jag ser en film, lyssnar till en konsert, ser ett teaterstycke krävs flera besökstillfällen för att till fullo förstå och på djupet uppskatta ett sådant verk.

I princip kan man införa en entréavgift till museerna men då skall den vara så utformad att den blir ett attraktivt och ekonomiskt överkomligt alternativ för besökarna.
Hur en utformning av dessa tariffer skall se ut kan självfallet ges olika svar.

Vill man som politiker och beslutsfattare försöka höja bildningsnivån i landet - och det är synnerligen nödvändigt - måste man öka tillgängligheten till sådana institutioner som kan ge en djupare insikt i och förståelse av vår historia, samtid och framtid.
Museerna är i detta avseende utmärkta 'bildningsorgan'.

Detta sagt med tanke på den litteraturkanondebatt som initierades genom en av folkpartiets representanter och som under hela sommaren/hösten 2006 utgjort ett återkommande diskussionsunderlag i tidningar, tv och radio.

Kanske är det dock så att man som politiker och beslutsfattare fruktar bildade, initierade, 'medvetandegjorda' medborgare, vilka med kunskapen som vapen lättare kan penetrera och genomskåda den politiska retorikens dunkla syften?
Våra beslutsfattare tillhör ju tyvärr inte en 'upplyst elit' varför det inte krävs särdeles stora insatser för att kompromettera dessas brist på kunskap och eventuellt bristande kompetens.

Låt museerna behålla systemet med fri entré och finansiera detta exempelvis genom att minska bidragen till viss idrott som idag slukar stora anslag och som till stora delar symboliserar fusk, huliganmentalitet, våld och pöbelvälde!

I annat fall, se till att ta ut en avgift som kan anses rimlig, ett begrepp som självfallet inte är helt lätt men ej heller helt omöjligt att definiera.

Ett årskort skulle dock många kunna ha råd med.
Detta inte minst om det - som i fallet med Moderna museets årskort - även ger fri tillgång till en rad andra museer och kulturinstitutioner.
Här handlar det självfallet om prioriteringar för den enskilde individen, att välja mellan materiella eller icke-materiella ting.

Moderna museet, Stockholm
(Museerna jag nämner ovan ligger i Stockholm och jag har ett Stockholmsperspektiv men det kan säkert appliceras på museer och kulturinstitutioner i andra delar av landet).

Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm
Nordiska museet, Stockholm









(Photo 'naked museum visitors' taken from: http://gfx2.aftonbladet-cdn.se/multimedia/dynamic/00575/23s28-museum-901_jp_575635l.jpg)
(Foto av Sveriges Museer-loggan kopierad från:
http://www.sverigesmuseer.se/images/RSM_logo.jpg)
(Foto Moderna museet kopierad från: http://www.stromma.se/imageengine/cache/u.1325256108.s0.k600.jpg)
(Foto Nationalmuseum kopierad från: http://byggnadsvard.files.wordpress.com/2008/04/800px nationalmuseum_stockholm_20050902_0011.jpg)
(Foto Naturhistoriska Riksmuseet kopierad från: http://www.vaksalaskolan.uppsala.se/arkiv/bilder/dino07.jpg)
(Foto Nordiska museet kopierad från: http://www.photoglobe.info/blhl_stockholm/imgs/stockholm_20050725_019.jpg)