tisdag, december 27, 2011

Gottröra airplane crash

This day twenty years ago (27/12 1991) the Gottröra airplane crash occured.

A plane crashed outside the small town/village Gottröra in Sweden and - as seen below - the plane was divided into three parts but all the passengers survived, even though some of them were badly injured, one paralyzed, if I remember correctly.

This photo and others were cabled out around the world and the accident was described as a miracle, the pilots being hailed as heroes.
The pilots were not responsible for the accident but thanks to their professionalism, one could avoid a total catastroph.



lördag, november 19, 2011

Tidigare ministrar har rätt till miljonbelopp i pension


Det är alltid intressant att diskutera pengar och ekonomi när man ser det i ett övergripande perspektiv.
Vi talar om kris i ekonomin, både i Europa, på många andra håll i världen och även i ett nära förestående perspektiv, i Sverige.
Nu bor jag i Frankrike som kan få sina tre A:n bortraderade men det är trots allt ett rikt land, precis som Sverige och även Grekland, trots allt tal om annat.

Ett återkommande inslag i dessa debatter på mikroplanet är de pengar som alltid finns att tillgå när det gäller bonusar för företagsledare, bankchefer och andra personer inom s.k. 'ledande funktioner' i samhället.
Varje gång blir människor lika upprörda när det hör talas om detta, som om det är första gången det sker trots att personer i samhällets ledande skikt alltid har tillskansat sig förmåner, utan att tillfråga andra - i fallet politiker, fråga sina vljare - om de verkligen kan sägas ha gjort sig förtjänta av dessa förmåner.
Självfallet har de inte gjort sig förtänta av dessa men om du frågar dem, så är de alltid värda de förmåner de med hjälpa av sina underlydande får sig tilldel.

Det har till och från diskuterats vad man skall göra med de pensionsbelopp som riksdagspolitiker har rätt till oavsett om de har nått folkpensionsåldern eller ej eller oavsett om de har annan sysselsättning eller ej.

Enligt det regelverk som ligger till grund för riksdagspolitikernas pensionssystem har en minister som slutat sin tjänst rätt till ett avgångsvederlag under det första året och därefter vidtar statsrådspensionen.
Storleken på sistnämnda är i sin tur avhängig den tid personen i fråga innehaft en minsterpost.
För att erhålla full statsrådspension skall man ha varit minister under tolv års tid. Den undre gränsen ligger på sex år.
Har personen inkomst fårn förvärvsarbete dras pensionen ned med motsvarande summa.
Statsrådspensionen minskar efter 65 års ålder då den tidigare ministern har rätt till ålderspension.
2005 infördes en regel som sa att en minister måste ha fyllt 50 för att få statsrådspension men denna regel gäller inte retroaktivt, varför de som inte omfattas av densamma i princip kan få statsrådspension vid 30 eller 40 beroende på hur unga de var när de tillträdde sina ministerposter.

I den artikel jag läste tog man Ulrika Messing som ett exempel.
Hon arbetade som statsråd i regeringen Perssons mellan 1996-2006 vilket innebar att hon hade rätt till en nästan full statsrådspension när hon avgick efter valförlusten. Hon var då 38 år gammal.
Den idag 43-åriga Messing kan kvittera ut 52 600 kr per månad fram till hon fyller 65 år.
Efter 65 sänks beloppet till 38 000 kr per månad, en summa hon kan få livet ut.
Tillsammans utgör detta 20 miljoner kronor som hon kan kvittera ut från staten om hon blir 85 år gammal.
Nu kan någon alltid invända att Messing och andra f.d. politiker, efter avslutad politikerkarriär, arbetar med andra uppgifter varför dessa summor räknas av mot de inkomster de har från de nuvarande, ordinarie uppdragen och detta är korrekt.
Problemet kvarstår dock på det rent principiella planet:
Skall endast politiker och vissa andra personer inom vissa funktioner i samhället ha rätt att ta ut en pension efter att man slutat en viss tjänst eller skall detta vara allom givet?

Många skulle framhärda att det rent samhällsekonomiskt inte skulle fungera om alla omfattades av detta system och det kanske är korrekt men dock av underordnad betydelse eftersom vi här talar om ett principiellt, filosofiskt, moraliskt dilemma och det måste bedömas som sådant utan hänsyn till andra parametrar.

Politiker har alltid sagt att de ägnar så pass stor tid och möda åt sitt arbete inom det politiska området att de borde ha rätt att dra sig tillbaka och njuta sitt otium lite tidigare, innan de eventuellt återgår till arbetslivet, men detta resonemang håller självfallet inte. De menar också att de eventuellt försummar utbildning som gör dem mindre kompetitiva på arbetsmarknaden men inte heller detta argument är hållbart.
Det finns ingen anledning att just denna kategori människor eller andra skulle ha förmåner som inte övriga yrkesgrupper i samhället också bör ges rätt till.
Detta inte ur ett in absurdum drivet rättviseperspektiv eftersom jag gott kan tänka mig ett segregerat system för distribution av det allmänna men då skall det ske utefter helt andra kriterier än vilken position i samhället den enskilde har. Jag kan alltså tänka mig en form av elitism men inte en som är knuten till var man i den hierarkiska ordningen befinner sig utan hur nyttig man kan anses vara inom det område man verkar.

I detta fall vore det dock klokt att inte ha ett speciellt regelverk som skyddar politiker utan istället tillse att det sker en rotation.
Med detta menar jag att man bör ha ett system som innebär att en politiker har rätt att sitta max två mandatperioder (åtta år) och därefter skall denne söka andra tjänster på den reguljära arbetsmarknaden, precis som alla andra löntagare.
Detta skulle dels leda till att den enskilde politikern får en mer konkret inblick i hur arbetsmarknaden fungerar, hur svårt det kan vara att hitta ett arbete och en insikt i att det politikeruppdrag man innehavt de facto varit en ganska bekväm och förslappande institution.

Jag har uppfattningen att en majoritet bland de svenska politikerna (gäller andra länders politiker självfallet) i stort endast ägnat sig åt politik i olika organisationer och politiska partier utan inblick i och utblick mot andra områden i samhället och detta är självfallet skadligt.
Det gäller alla yrkesområden. Jag anser att man skall tvingas byta tjänst efter maximalt tio år inom samma område, om så bara att man byter specialitet inom en viss sektor. Det skulle vara mer utvecklande för individen och ge honom/henne en större insikt i hur samhället och den egna verksamheten fungerar och dessutom leda till mer allmänorienterade och allmänbildade individer.

När det gäller politiker kan man självfallet tänka sig att de, efter att ha varit borta från politiken under kanske lika lång tid, alltså åtta år eller däromkring, skulle kunna återgå i det politiska livet om de så önskar.
Efter att ha befunnit sig utanför det politiska systemets skyddade värld under ett antal år, tror jag att vi kan få se långt mer insiktsfulla och erfarna politiker med en större förståelse för yrketslivets olika facetter. Detta skulle förhoppningsvis också kunna leda till bättre och klokare politiska beslut.

Vad gäller människors upprördhet är den något svårföreståelig
Det borde ju vara allmänt bekant att oförtjänta förmåner av skilda slag, har beslutsfattare och ledande personer i näringsliv och banker alltid sett till att tillskansa sig, oavsett färg på regering eller samhällssystemets utformning och ideologiska bas.
Skall man komma tillrätta med detta krävs argare, mer aktiva medborgare som förbehållslöst kräver att denna typ av privilegier upphör och det bästa sättet att visa sitt missnöje, det är att inte gå till rösturnorna valdagen.
Därigenom skulle man manifestera sitt missnöje på ett mer kraftfullt och tydligt sätt än någon annan metod. Det skulle tvinga politiker och beslutsfattare att omvärdera sin roll och det system inom vilket man verkar.

Parentetiskt kan nämnas att det land jag själv bor i, Frankrike, också har en rad olika förmåner av än mer uppseendeväckande natur.
Som exempel kan tas en minister i den franska regeringen (oavsett vilken kulör på regering, det ligger i systemet) som under sin tid har en egen bil med egen chaufför.
Då han eller hon slutar sin tjänst som minister eller fullt ut avslutar sin karriär som politiker, har de trots detta rätt att behålla både tjänstebil och chaufför - livet ut!!






(Foto pengar i plånbok kopierat från: http://bohuslaningen.se/image_processor/1.1375685.1317189482!/image/512779155.jpg_gen/derivatives/wide/512779155.jpg?maxWidth=468)
(Foto Ulrika Messing kopierat från: http://data.s-info.se/data_page/1749/images/101114_messing2_276.jpg)

torsdag, november 10, 2011

Ivo Papazov, clarinetist

Why this clarinetist? Because one of my "friends" on Facebook recommended him and regard him as one of the best within his field. Listen and judge for yourselves!

måndag, november 07, 2011

"Ingmar Bergman : une vie de théâtre mise en film"


Si vous êtes un fan d'Ingmar Bergman - comme moi et ma femme Aurore - vous pouvez, ce soir à 19h, visitez Cinéma Balzac, Paris, pour l’événement ci-dessous:

"Ingmar Bergman : une vıe de théâtre mıse en fılm"

Soirée projection / rencontre. Une discussion suivra la projection du film En présence d’un clown sur le thème: « Ingmar Bergman : une vie de théâtre mise en film. »

D'Une leçon d'amour, À travers le miroir, Persona ou En présence d'un clown, le théâtre devient un thème constant du cinéma d'Ingmar Bergman; une pièce dans le film, des personnages acteurs, artistes, saltimbanques ou forains, une parodie du théâtre, un théâtre de marionnettes...

Quelle place donner au théâtre dans l'évolution d'un réalisateur de cinéma et quelles sont les expériences cinématographiques qu'Ingmar Bergman intègrera dans son théâtre?

Avec Bénédicte Acolas, metteur en scène et Sophie Marceau, interprète d’Une histoire d’âme, Jan Holmberg, directeur de la Fondation Bergman, Magnus Florin, directeur du département Dramaturgie au Théâtre Royal d’Arts dramatiques de Suède-Dramaten et Jean Narboni, historien et critique de cinéma. La rencontre sera modérée par Hervé Aubron, journaliste au Magazine Littéraire. Sous le parrainage de l’Ambassade de Suède.

Jan Holmberg
Magnus Florin

Jean Narboni

Hervé Aubron








(Photo Ingmar Bergman copied from: http://2.bp.blogspot.com/_azY67Y0GUOk/TPWpKh6WppI/AAAAAAAAAFM/HvjantO_Jvo/s1600/IngmarBergmanR_468x490.jpg)

(Photo 'Cinéma Le Balzac' copied from: http://www.salles-cinema.com/wp-content/uploads/2009/08/cinema-balzac1.jpg)
(Photo Bénédicte Acolas and Sophie Marceau copied from: http://www.lefigaro.fr/medias/2011/10/20/667ca4de-fb25-11e0-beb5-7c65df65bf5e.jpg)
(Photo Jan Holmberg copied from: http://www.filmnyheterna.se/upload/janholmberg140.jpg)
(Photo Magnus Florin copied from: http://dagensbok.com/wp-content/uploads/legacy/images/authors/magnusflorin.jpg)
(Photo Jean Narboni copied from: http://medias.unifrance.org/medias/6/92/23558/format_affiche/jean-narboni.jpg)
(Photo Hervé Aubron copied from: http://www.moulinande.com/ceci/newsletter/herve-aubron.jpg)

torsdag, september 29, 2011

Mon anniversaire et mon gâteau!


Le gâteau est une œuvre de notre voisin, Daniel qui est le patron d'un restaurant qui s'appelle 'La Veillée' (2 Rue Ernest Perigois, La Châtre). Il est également pâtissier. Les framboises viennent du jardin de mon beau-père Michel.
Le soir nous avons mangé au restaurant 'L'Escargot' (Place du Docteur Vergne, La Châtre).
Ci-dessous vous voyez l'entrée et le dessert. Malheureusement nous n'avons pas de photos des plats principaux.















tisdag, augusti 30, 2011

Théophile Gautier 200 years

Français:

L’année 2011 marque le bicentenaire de la naissance de Théophile Gautier.

A cette occasion, une association a été créée, à l’initiative de la Société Théophile Gautier et avec le partenariat des universités de Paris 3, Paris 4 et Montpellier.

Des personnalités du monde artistique, littéraire et muséal, ainsi que des descendants de Théophile Gautier, en font partie. M. Hugues R. Gall, Membre de l’Institut, en est le président d’honneur, Mme Anik Lesure, descendante de Gautier, en est la présidente.

L’association du Bicentenaire de Théophile Gautier 1811-2011 a pour action de susciter et coordonner les initiatives que les universités, les musées et autres institutions organisent en 2011.

English:

The year 2011 marks the bicentenary of the birth of Théophile Gautier.

For this occasion an organisation has been created, on the iniative of 'la Société Théophile Gautier' and with the participation of the universities (Sorbonne Nouvelle) Paris 3, Paris 4 and Montpellier.

Personalities within the artistic-, litterary-, and museum world as well as descendants of Théophile Gautier, participates. Mr Hugues R. Gall, member of the Institute is the honorary president, Mrs Anik Lesure, a descendant of Gautier, is the president.

For those of you not familiar with the works of Théophile Gautier (poet playwright, novelist, journalist, art critic and literary critic), this might be the occasion to get to know him more profoundly, not least as he was a very intresting author, difficult to classify and also a man with an interesting curriculum vitae in general. He was born the 30th of August 1811 and died the 23rd of October 1872.








Le conseil général présente "Théophile Gautier dans son cadre" au domaine de Sceaux - kewego
Jusqu'au 9 janvier 2012, les écuries du domaine de Sceaux accueillent "Théophile Gautier dans son cadre". Patrick Devedjian, le président du









(Image of Gautier as a young man copied from: http://poetes.com/gautier/images/gautier.jpg)

(Photo Gautier as a middle aged man copied from: http://3.bp.blogspot.com/_HOp-GscOrjw/TTB-_fUwkcI/AAAAAAAABHw/_bD0HxkLow0/s1600/Theophile_Gautier.jpg)

(Photo Gautier as an elderly man copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/d6/Th%C3%A9ophil_Gautier_1856_Nadar.jpg/250px-Th%C3%A9ophil_Gautier_1856_Nadar.jpg)

tisdag, augusti 16, 2011

The Norwegian International Film Festival, Haugesund

Between the 17th and 24th of August we are visiting the Norwegian town Haugesund for the above film festival. Aurore visited this festival in 2000, during which she saw 63 films in 10 days.
We'll see how many films we will be able to see this time. Aurore probably more than me as she has got a press ackreditation, giving her a chance to see films before they are released publically - on the condition that she does not write about them on her blog dedicated to Scandinavian film.
As being one of the - maximum - 5 most knowledgable about Scandinavian film in her generation, her blog - www.cineaster.net - is one of the best if you want to learn something about this subject. It's written in French but even if you don't understand the language, there are many trailers to look at and I think you will be able to appreciate and learn a lot about Scandinavian film anyways.
She writes about both older and recent films in order to explore and explain the development within the film making in "the North".


You will be able to follow her during her time in Haugesund and if the technology works, she will be broadcasting direct from the Amanda Awards the 20th, Saturday.








(The poster copied from: http://www.filmweb.no/filmfestivalen/multimedia/archive/00172/Plakat__500x700_pxl_172570m.jpg)

(Photo from the film 'Eldfjall'/'Volcaono' copied from: http://3.bp.blogspot.com/-D0ea2yfpUbg/TkERo8LwCcI/AAAAAAAAAi8/Xmpe0SL8jtY/s1600/Screen%2Bshot%2B2011-08-09%2Bat%2B10.52.36.png)
(Photo 2 from 'Eldfjall'/'Volcano' copied from: http://www.cineaster.net/wp-content/uploads/eldfjall_2.jpg)
(Photo 'Hodejegerne'/'Headhunters' copied from: http://oslopuls.aftenposten.no/multimedia/archive/00083/_hodejegerne_jpg_83936d.jpg)
(Photo from the film 'Oslo 31. August' copied from: http://images.screenrush.co.uk/r_760_x/medias/nmedia/18/84/09/80/19725959.jpg)
(Poster with Pushwagner copied from: http://www.cineaster.net/wp-content/uploads/Pushwagner1.jpg)
(Photo from the film 'Sons of Norway' copied from: http://images1.variety.com/graphics/photos/WebImages/newsnor101.jpg)

fredag, juli 22, 2011

Lucian Freud est décédé

Le peintre Lucian Freud, est décédé à 88 ans à son domicile londonien selon son agent.
Arrivé en Grande-Bretagne en 1933 après la montée du nazisme, il était le petit-fils de l'inventeur de la psychanalyse Sigmund Freud.



söndag, juli 17, 2011

Why a poor economical development in Greece?

This question has been discussed for a long time now and we've followed the different debates and negotiations within the EU concerning how to solve the situation...but!

About a year ago - already then a vital discussion within Europe - I read an article about the fact that Greece is the most succesful maritime nation in the world! Nothing revolutionary about that but the important thing about this article is more that one haven't taken advantage of this in Greece.
In this article written by a Swedish economy reporter - Staffan Sonning (photo above) - we get to know something essential, namely that Piraeus outside Athens is a veritable power center within the shipping world and that the Greek merchantfleet is the biggest in the world, estimated to equal 18 per cent of the freight tonnage of the world!
I don't know if people in general are aware of this.
The quays in Piraeus are filled with big ships and this giant fleet has created a lot of billionaires, from the most mythic one, Onassis, to the latterday rich and the revenues has been prodigious.

One of the entrepreneurs interviewed in this article - a Konstantinos Calicamanis - told the journalist that if one owned a tanker the size of 200 000 tons, one earned 200 000 US $ per day - when everything was payed, that is to say net!
As a young man Mr Calicamanis studied in Sweden and has a background as part owner in several succesful Swedish companies.
Furthermore he told the reporter that there are people in Piraeus that owns 40-50 such vessels and you are able to work out how much they earned per day - it's amazing!
This would contribute to a good revenue to the state through the taxes they have to pay - but no.

If these ships are registered in Greece the tax they pay amounts to 4,25 per cent(!) not much at all, compared to other taxes imposed on the citizens.
In many cases however, their companies are registered in Cyprus and Panama, whereby they pay nothing at all!
This leads us to conclude that Greece is capable of handling their economical problems very much on their own, provided that the Greek government change their taxation rules and put a pressure on these shipping owners.
Unfortunately most politicians are much to interested in maintaining a good relationship with the wealthy people in a country as this facilitate for them to receive economic fundings in connection with elections, thus making them less inclined to act against this segment of the population.

The question is: Will the Greek government - beyond other economical measures - have the 'guts' to deal with the shipping industry and not continuously ask the European Union for money?
This remains to be seen but obviously the Greek government is able to do much more in order to straighten up the economy.



(Picture map of Greece copied from: http://www.lonelyplanet.com/maps/europe/greece/map_of_greece.jpg)
(Photo Piraeus copied from: http://www.greeceathensaegeaninfo.com/a-greece-travel/a-h-historic-destinations/piraeus/piraeus1_big.jpg)
(Photo Aristotle Onassis copied from: http://www.lecimetiere.net/images_site/2010/943602imageslvc977.jpg)
(Photo Staffan Sonning copied from: http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/images/news_images/3304/989130_520_300.jpg)
(Photo Géorgios Papandreous copied from: http://trupokarudos.com/wp-content/uploads/2011/06/papandreou.jpg)

tisdag, juli 12, 2011

Собор Василия Блаженного/Saint Basil's Chathedral/Cathédrale Saint-Basile-le-Bienheureux de Moscou 450 years




The Cathedral of the Protection of Most Holy Theotokos on the Moat (Russian: Собор Покрова пресвятой Богородицы, что на Рву), popularly known as Saint Basil's Cathedral (Russian: Собор Василия Блаженного) (or in Swedish the Vasilij Cathedral/russian: Собор Василия Блаженного), is a Russian Orthodox church erected on the Red Square in Moscow in 1555–61.
It was built on the order of Ivan IV ('Ivan the Terrible') of Russia to commemorate the capture of Kazan and Astrakhan.
The original building was known as "Trinity Church" and later "Trinity Cathedral" and contained eight side churches arranged around the ninth, central church of Intercession. The tenth church was erected in 1588 over the grave of venerated local saint Vasily (Basil).
In the 16th and the 17th centuries the church, perceived as the earthly symbol of the Heavenly City, was popularly known as the "Jerusalem" and served as an allegory of the Jerusalem Temple in the annual Palm Sunday parade attended by the Patriarch of Moscow and the tsar.
Without going in to details one can say that this cathedral has become a symbol not only for Moscow but for the whole of Russia and as such it's at least as important as the Red Square or Kremlin and to the Christians of course much more important than any of the other buildings.

According to some traditions the architect Postnik Yakovlev was blinded by 'Ivan the Terrible' after finishing this church and this because Ivan didn't want him to be able to create a equally beautiful building again!



(Picture/painting of Ivan the Terrible copied from: http://www.masterandmargarita.eu/images/02themas/verschrijkkelijke.jpg)
(Picture/painting Saint Vasily/Basil copied from: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/e/ee/Saint_Vasily.JPG)
(The Jerusalem Temple during Solomo copied from: http://jssnews.com/wp-content/uploads/2011/10/jerusalem_solomon_temple.jpg)

måndag, juli 11, 2011

Another day in Paris... Passeport part two

La Grande Mosquée de Paris
As I had to travel twice to Paris in order to get my passeport, I took some photos this time too.

The first time I went to Paris I asked the personnel at the Swedish Embassy, if they could send my passport to the local 'City Hall' (La Mairie) in La Châtre, as they also issue passports but with the new 'safety passports' this was impossible. I had to return once more, et voila: Here I was.

On the same time it gave me an opportunity to meet my second 'first cousin first remowed', Elin Bjursell.
Now I'm not sure if this is the terminology in English but she and her sister Jenny - whom I met last time in Paris (29/6) - are the children of one of my cousins.
Unfortunately I didn't take any photos of her and not her sister either and this is a shame as they are both very beautiful and photogenic.

We went to the mosque - La Grande Mosquée de Paris - where we ate and drank, accompagnied by birds as the photos will reveal. Elin is working as a stylist (as you can see through the link on her name), Jenny is working as a make-up artist at Shu uemura in Paris.


Jardin des Plantes et
Muséum National d'Histoire Naturelle


When eating at the mosque we were accompagnied by House Sparrows.
To the left one of them trying to pinch the bread.
To the right his friend (wife, husband, brother, sister?),
wh has joined him, finishing the rest of the couscous















The pidgeon was not appreciated by Elin who shooed him/her off.

söndag, juli 10, 2011

Roland Petit dead



Roland Petit (photo above), one of the greatest dancers and choreographers of our time has died at the age of 87.

He was the son of the stylist Rose Repetto (photo above) and he created 'Les Ballets des Champs-Élysées' and 'Le Ballet national de Marseille' among other things he achieved.


He cooperated with Serge Gainsbourg, Yves Saint Laurent, César Baldaccini, Jean Carzou, Max Ernst, Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely and others.
He also participated in a couple of French and American films (IMDb).


(Photo Rose Repetto copied from: http://1.bp.blogspot.com/-TEKOaR_cY4U/TaneVYaydHI/AAAAAAAAAK4/YWfooI22ms4/s1600/Rose-REPETTO.jpg)
(Picture 'Dance à Paris. Ballets des Champs-Elysées' copied from: http://www.images-chapitre.com/ima2/original/738/33092738_6724915.jpg)

fredag, juli 08, 2011

The Winter in Sweden and France - differences and similarities




(Picture meteorological map of Sweden copied from: http://svt.se/content/1/c6/60/90/53/1p.jpg
)

onsdag, juni 29, 2011

One day in Bangkok - sorry: Paris...Passeport part one

...is not the title of a film (or song) but the 'short story' about me having to visit Paris in order to get my passport renewed.
This first time only for the photos, papers and fingerprints.
I don't complain. Paris is a fantastic town. On the same time I'm actually glad living in a small town like La Châtre and this for many reasons.

First of all it's very expensive living in Paris, if you don't want to live in a small 'studio' in the terrible suburbs, paying a rent that is sufficient for a three room apartment in La Châtre.
Secondly the town is rather filthy and malodorous, I'm sorry to say.
Thirdly the pollution from the cars - as in any other major town - is terrible. The scooter and motorcycle drivers are people you feel inclined to kill!

The advantages of having fresh vegetables and fruits from your own (or your father-in-laws) garden, is another advantage, not easily realizable either. There are fine markets, as we all know but it's however not the same.
Spending two weeks in the capital is though wonderful, giving you an opportunity to visit museums, exhibitions, concerts, see a lot of films, theatrical performances etc etc.
This time it lasted one day but I have to return once again in order to get my passport and we'll see what happens then.

During this visit I met one of my cousin Lars' daughters, Jenny, working as a make up-artist in connection with fashion parades.
The company where she is emplyed is Shu Uemura (176 Boulevard Saint-Germain-des-Près).
I had planned to say hello to her sister Elin too (working as a stylist) but she was working in another town this day. Jenny and I ate a lunch and had a good time talking about this and that.

After this I only strolled around the town, looking at sites and people, memorizing streets and places and taking some (not so good) iPhone-photos (above and below):























(Photo boutique Shu Uemura 176, Bld. Saint-Germain 75006 Paris copied from: http://s.plurielles.fr/mmdia/i/84/9/boutique-shu-uemura-10532849wnelv_2041.jpg)